Det tycks vara ett sätt att brodera på ett särskilt tyg. Här finns en beskrivning på engelska:

http://averyhill.com/Instructions/Instructions.html

Jag känner igen det. Undrar om inte det var vanligt att brodera så på damast? Det känns som att jag sett det i barndomshemmet…kommer jag ihåg det, så ska jag kolla när jag far dit till sommaren.

Hej, det är en liten bild och inte helt lätt att se… men för mig är detta självklart vävt. Inte broderat. För att få en bård i början och slutet på handduken gjorde man några inslag med färgat garn och med en annan trampuppknytning.

Ser inte heller så bra, men funderar om det kan vara "rosengång"?

Beskrivningen i min länk börjar med:

Swedish Weaving is also known as Huck Embroidery. This needle art became popular in the late 1940's.  Homemakers decorated the borders of Huck towels with embroidery floss.

Svenskväv är också känd som Huck (flottering typ droppdräll) broderi. Denna nålkonst (=broderi) blev populär i slutet av 40-talet. Heminredare dekorerade bårderna på handdukar gjorda av tyget Huck towel med broderigarn.

Sedan följer en noggrann beskrivning av tyget monk's cloth som på vävteknisk svenska skulle kallas för 4:4 panama. För att börja broderiet trär man garnet på nålen och låter den gå under 4 flotterande trådar någonstans i mitten av arbetet. Sedan trär upp och ned mot ena kanten, ibland lite snett. Man kan avbryta framåtrörelsen och sy tillbaka. Den andra sidan sys senare. Fördelen med det är att mönstret hamnar rätt, att man syr med halv garnlängd och att garnet slits mindre. Det liknar det som små barn gör här hemma.

Det här är något som är kvickt och lätt.  Man kan säkert trä sådana mönster på Aidaväv.

Det skulle vara besvärligt att sitta och brodera så där i efterhand.
Då är det enklare och roligare att solva och knyta upp för ett mönster när man ändå ska väva handdukar i tuskaft, kypert e dyl.

Rosengång är mycket tacksamt och enkelt att skapa mönsterbårder av. Det är bara att släppa loss den egna fantasin med några olika färger av broderigarn. I en väv kan man dessutom trä det färgade garnet i lite extra bågar.

En annan vanlig väv för handdukar var väl gåsögon, om jag mins rätt. Då går det också bra att göra mönster med färgade broderigarner.

Jag tror att det är ganska tråkigt att brodera på det här sättet, men i USA har man helt andra traditioner. Handvävning försvann helt en ganska lång period. Det finns mängder av snabba sätt att göra saker själv med fantasifulla namn. Kvaliten på mattor och handdukar är alltför grov och lös för oss

Lill-Kisse, visst är det mycket roligare för oss att väva själva. Gåsögon och rosengång ger fint slutresutat som pryder sin plats. Men det kräver kunskap och utrustning. För eget skapande behövs fantasi och tro på sig själv. Alla kan inte klara av det

#7 Så trevligt att fler än jag uppskattar rosengång och gåsögon.
En fördel med sådana vävar är att de blir tätare och därmed stadigare.

Ingen ska behöva tro att det är svårt. När man ändå ska solva och knyta upp trampor (det där förarbetet som jag tycker är ganska långtråkigt), kan man förbereda exempelvis rosengång samtidigt. Det är ju bara att följa solvnotan. Sedan kan man ha väldigt mycket roligare under vävningen genom att variera med mönster.

Personligen hade jag knappast blivit färdig med mina handdukar, om jag inte hade haft de skojiga bårderna att se fram emot.

Lill-Kisse!

Synd att jag inte finns i Sverige. Då kunde vi gjort arbetsbyte. Jag älskar allt förarbete, och kan låta någon annan väva. (utbildad hemslöjdskonsulent)

#9  Då är du en mycket populär person förstår jag. Många tycks vilja ha allt förberett och klart, bara sätta sig vid vävstolen och dunka.

Vikten av väl utfört arbete hela vägen kan aldrig nog betonas. Det har medfört att jag alltid gör allt själv. Då tycker jag att väven blir bra. En gång har jag köpt färdig varp och gjorde aldrig om det igen.

Det väl eventuellt intresse för hela eller delar av processen, som har betydelse för hur vi griper oss an vävning.